Beskrivning
Basilica di Maria Ausiliatrice är den stora kyrka som don Bosco lät bygga i Valdocco, stadsdelen i Turin där salesianernas verk föddes. Här vilar helgonet, och runt omkring lever hans verk fortfarande.
Runtomkring ligger ett helt salesianskt område med skolor, gårdar och oratorier som fortfarande är fulla av ungdomar. Kyrkan, invigd 1868 och utbyggd på 1930-talet, har en grundplan som ett latinskt kors och en kupol som reser sig högt över stadsdelen.
Fasaden följer den palladianska förebilden San Giorgio Maggiore i Venedig. Den är inte bara dekoration: till vänster påminner reliefer och statyer om slaget vid Lepanto 1571, till höger om påven Pius VII:s hemkomst från Napoleons fångenskap, två händelser som hör ihop med vördnaden för Maria Hjälparen.
Inuti täcks väggarna av flerfärgad marmor, beställd av Michele Rua, don Boscos förste efterträdare. Ovanför högaltaret hänger den stora målningen av Maria Hjälparen av Tommaso Lorenzone, som helgonet själv beställde; kupolen är freskmålad av Giuseppe Rollini.
Till höger längs långhuset står det monumentala altaret för den helige Johannes Bosco, där hans kvarlevor vilar. Mittemot är Sankt Josefs kapell det enda som finns kvar så som grundaren ville ha det: i målningen, längst ner, syns den alldeles nybyggda basilikan.
Allt började under ett skjul. År 1846 hyrde don Bosco Francesco Pinardis skjul för att ta emot fattiga pojkar utan arbete som han mötte vid Porta Palazzo. Pinardiskjulet finns kvar, inbyggt i arkaderna bakom kyrkan.
Var helgedomen skulle byggas ska enligt traditionen Jungfru Maria själv ha visat honom. Platsen är markerad i kryptan, Reliktkapellet, där även Rua och andra av helgonets efterträdare är begravda.
Och den förgyllda statyn på kupolens topp, skapad av Camillo Boggio? Märkligt nog föreställer den inte Maria Hjälparen, utan Barmhärtighetens Madonna, som vördas i Savona.
Runtomkring ligger ett helt salesianskt område med skolor, gårdar och oratorier som fortfarande är fulla av ungdomar. Kyrkan, invigd 1868 och utbyggd på 1930-talet, har en grundplan som ett latinskt kors och en kupol som reser sig högt över stadsdelen.
Fasaden följer den palladianska förebilden San Giorgio Maggiore i Venedig. Den är inte bara dekoration: till vänster påminner reliefer och statyer om slaget vid Lepanto 1571, till höger om påven Pius VII:s hemkomst från Napoleons fångenskap, två händelser som hör ihop med vördnaden för Maria Hjälparen.
Inuti täcks väggarna av flerfärgad marmor, beställd av Michele Rua, don Boscos förste efterträdare. Ovanför högaltaret hänger den stora målningen av Maria Hjälparen av Tommaso Lorenzone, som helgonet själv beställde; kupolen är freskmålad av Giuseppe Rollini.
Till höger längs långhuset står det monumentala altaret för den helige Johannes Bosco, där hans kvarlevor vilar. Mittemot är Sankt Josefs kapell det enda som finns kvar så som grundaren ville ha det: i målningen, längst ner, syns den alldeles nybyggda basilikan.
Allt började under ett skjul. År 1846 hyrde don Bosco Francesco Pinardis skjul för att ta emot fattiga pojkar utan arbete som han mötte vid Porta Palazzo. Pinardiskjulet finns kvar, inbyggt i arkaderna bakom kyrkan.
Var helgedomen skulle byggas ska enligt traditionen Jungfru Maria själv ha visat honom. Platsen är markerad i kryptan, Reliktkapellet, där även Rua och andra av helgonets efterträdare är begravda.
Och den förgyllda statyn på kupolens topp, skapad av Camillo Boggio? Märkligt nog föreställer den inte Maria Hjälparen, utan Barmhärtighetens Madonna, som vördas i Savona.